Till Fjälls

Trädgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar

Hösten uppvaknar att gälda livets lån

Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar

Neröver ormlikt ringlar sin ån

Tungt jag uppför sträva blint i senskymningsblåsten

Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral

Nordstormens andedräkt återföder frosten
Där klipporna bildar den mörka tempelsal

Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar

Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar

Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder

Snösmyckade toppar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder

I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn

Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar

Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar

Pesquisar este blog